Det är nått med bussar

I denna familj verkar det finnas kärlek för bussar ända in i generna.
Henrik kör buss, Henriks pappa kör buss och vår lilla Emil är tokig i bussar! Nytillkommen på listan verkar vara vår katt Åke.


Han har ju en tendens att rymma från oss när vi släpper ut honom. Vi bor nära busstationen och dit har han rymmt flera gånger. De har ringt från stationen och sagt att vår katt varit där flera gånger och där har han sprungit på olika bussar. En gång ringde en busschaufför till mig och sa att vår katt hade åkt med henne i hennes buss i 3 timmar och sov som en stock !

Vi har hämtat Åke på djurhemmet ungefär 10 gånger det senaste halvåret, där han slutligen hamnar efter hans bortspringande. Han är öronmärkt och har halsband (om han inte tappat det) så vi får hem honom nästan på en gång då han hamnar där.

Sist gången, förra veckan, när jag hämtade honom på djurhemmet. Så berättade Thomas som arbetar där att han hade varit på stationen under flera dagar och hoppat på olika stadsbussar och åkt runt hela stan. Slutligen hoppade han på en Swebus Express buss och åkte fram och tillbaka till Karlstad. Tydligen kom han tillbaka till Kristinehamn enligt chauffören för han hade sen tagit en buss upp till Stenstaliden där han sedan hittades av personal på ett dagis. De lämnade honom till djurhemmet.

Det är nästan så man borde skriva en saga eller bok om hans olika upptäcksfärder :)

Nu är Åke inomhus och får inte gå ut igen, han visar inga större tendenser på att vilja det heller än så länge. Jag börjar bli lite orolig för honom, dessutom är det pinsamt att behöva hämta honom på djurhemmet hela tiden. Jag borde sätta in en dagens ros i tidningen för att de är så snälla på djurhemmet.


Kommentarer
Postat av: Lennart

Vill göra ett tillägg. Min pappa lagade bussar innan han gick i pension

2010-05-13 @ 13:38:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0