Karin Karlsson

När jag kom till jobbet idag fick jag sån sprängande huvudvärk så jag trodde huvudet skulle explodera. Efter en liten stund började jag må väldigt illa också och jag började frysa. Jag orkade i 1 timme, men sen åkte jag hem.  
I bilen hem satt jag och huttrade och huttrade, för jag frös och min mage ville bara vända sig upp och ned och jag ville spy...
Jag hann komma nästan till Kristinehamn, på E18 var det enkelfil. Men nöden har ju ingen lag! Så jag fick tvärstanna bilen, fick sladd men till slut rätade bilen upp sig och jag stannade. Jag fick på varningsblinkers och sen sprang jag ut ur bilen och spydde ned den vita fina snön så den blev alldeles gul.

Detta påminnde mig om när jag var gravid och fick matförgiftning. Det var samma sak då, jag hann nästan komma ända till Kristinehamn och sen fick jag tvärnita bilen och springa ut och spy, likaså då var den enkelfil på E18.

Jag åkte hem och lade mig för att sova. Jag hann sova i en timme, sen ringer dagis och säger att Emil är sjuk. Typiskt känner jag! Jag ville bara så sova i fred i några timmar. För jag fryser än och har ont i huvudet. Tack och lov mår jag inte illa längre i alla falll.

Nu ska jag åka och hämta barnen och det kommer bli så jobbigt. Jag hoppas de är medgörliga och vill ligga och kolla på TV en stund.

Varför, varför. varför kan vi aldrig få vara friska?!