Karin Karlsson

Trots mina odds inför dagens arbete så gick det bra. Jag slapp det jag trodde jag skulle åka på, men imorgon får jag väll ta smällen istället :/
Dagen på jobbet var super rolig, för jag fick arbeta med det jag gillar ; företag! Så dagen flöt på i ett nafs, helt plötsligt var det dags att gå hem. Jag slutade dock lite tidigare än vanligt eftersom jag skulle till tandläkaren.

Fy vilken jobbigt natt jag haft, jag hoppas den blir bättre inatt alltså.
Liam är så jätte orolig på nätterna och gråter ofta. Så jag får till slut hämta honom och låta han sova hos mig. Han somnar oftast på en gång, men han kan inte sova en millimeter i från mig och min kropp. Han ligger omslingrad om mig och håller i mig i mitt hår och i min hud så jag får ont. Försöker jag slingra mig en aning hur hans grepp så "kastar" han sig på mig igen med ett skrik.
I natt gick det så långt att han låg på mig och sov, annars grät han mest.
Jag sov 3 timmar totalt i natt, och natten innan denna sov jag ungefär 2 timmar. Det är ju inte mänskligt...

Han har varit så här i ungefär 10 dagar och nätter nu. Jag vet inte varför. Jag har hört om nån "separations-fas" barn kommer in i. Att de är rädda att förlora sin mamma/pappa. Kan det vara en sån "fas" ? Jag vet inte, det är jobbigt bara. Jag vill inget hellre än att få sova på nätterna eftersom jag ska jobba under dagarna och sen vara ensam med barnen hela tiden...

Jag avskyr att verka gnällig, men just nu är jag så trött att jag inte kan låta bli att vara nått annat.

- Trötta barn har fruktstund i Emils säng innan dagis, bilderna är tagna imorse.