Karin Karlsson

Idag var det fotografidags för Emil, men vi lyckades slänga in Liam på syskonfoto också.
Hur som helst funkade inte ens mina muta til Emil, eller vår överenskommelse. Han lade sig som ett rakt sträck på golvet, eller satte sig som en ihoprullad boll på golvet och vägrade vara med på fotot, men detta hade jag räknat med. Jag drog i honom, slet i honom, men han värade. Jag höll på att ge upp faktist, men stönig som jag (också) är tog jag tag i hans armar, satte honom på pallen de skulle fotas på och sa med min hårdaste stämma "Nu jäklar är det jag som bestämmer, du ska fotas idag!" Då satt han still och gick med på att fotas, men han drog inte det minsta på smilbanden, bara yttepytte lite när fotografen lirkade lite. Men det spelar ingen roll. Han fick skratta eller gråta, huvudsaken är att han ska vara med på bild.
När jag frågade om det var okej med en syskonbild med Liam så var det helt OK! Emil fick ha honom i sitt knä på pallen och DÅ började Emil le och vara glad när han fick ha sin lillebror i famnen. Så syskonbilderna tror jag kommer bli jätte bra.

Så nu ska vi i eftermiddag uträtta min så kallade muta; äta på Mc Donalds. Jag lovade Emil pizza eller Mc Donalds om han fotades. Han får välja, men imorse ville han ha Mc Donalds.

Efter fotograferingen åka jag till sjukhuset, till Blodgivarcentralen. För nu ska jag börja ge blod som jag tänkt göra i flera år. Nu har det snart gått 9 månader efter förlossningen, som det ska göra innan man får börja ge blod. Idag fick jag ta prover och fylla i olika papper osv. Jag ska börja ge plasma, för det var sådant de behövde mest av tydligen. Om mina prover visar att allt är okej ska jag börja ge plasma om 5 veckor. Jag är spruträdd, men känner att jag klarar det ändå. Jag har viljat ge blod så länge nu och ett stick i armen ska inte hindra mig, trots min rädsla.

Henrik åkte till Åland idag och är borta i 2 dagar, tråkigt. Det var meningen att min syster skulle kommit ikväll, men hon är sjuk så det kan kvitta :)

Ha de gott!