Karin Karlsson

Idag har vi varit i Örebro till största delen av dagen, till Lek o buslandet. Det var jag och mina barn och Pernilla med hennes två pojkar och Åsa med två utav hennes tre flickor. Vi hade det jätte trevligt och avslutade 3 timmars lek med en tur till MAX och åt mat. Det var första gången som Liam hade "nytta" utav en lekstund på Leko Bus eftersom han nu kunde krypa runt och titta sig omkring. De andra gångerna har han varit sovande mestadels i vagnen eller legat i mammas trygga mage.
Jag hoppas på en "vuxen"-träff inom kort, som vi pratade om.

Jag fick mina ljus från Partylite när jag mötte upp Åsa. Det var 5 paket med théljus och en liten ljushållare i formen av en svart kattunge. Den får äran att ligga på köksbordet.

Jag satt igår kväll och gick igenom en låda med alla gamla fotografier som är tagna med en gamal kamera, innan jag fick en digitalkamera. Jag fick så mycket minnen. De flesta korten var från 14- 15 år ålder. Den tiden som har varit den jobbigaste i min uppväxt. Jag var så otroligt osäker på mig själv som person! Fast när jag var 16 blev det bättre och sedan dess har det mest gått uppåt., tack och lov.
De bästa korten jag hittade från den "gamla" kameran var den tiden då jag och Helen var typ 17 år och hade piercat oss i naveln (Jag gjorde det i smyg för mina föräldrar). Jag hittade massa partybilder från den här tiden, och även under min gymnasietid. Det var en underbar tid.
Vad kul det är ibland att bli äldre och minnas tillbaka i tiden som varit.

Jag ska erkänna att jag skulle vilja ha en bebis till! Jag sa hela tiden när Liam låg i min mage "Det är sista barnet", men tänk vad man kan ändra sig! Jag skulle kunna skaffa en till NU, om det inte vore för allt det praktiska och den största frågan är: Hur ska jag klara av 3 barn när jag är ensam så pass mycket som jag är med barnen?! Det känns som ett JÄTTE kliv att gå från 2 till 3 barn.

Nu är det slutbabblat för mig och jag avslutar härmed för mig, för ikväll.